Vändpunkter, mediumskap och att leva magiskt

Vivi berättar om sin medverkan i TV-program och vikten av att både tro på sig själv samt ha tillit till andevärlden.

Jag berättar om sommaren 1993 då jag och två tjejkompisar hängde med Gun’s n Roses efter deras konsert i Stockholm och blev medbjudna på deras privata fest. Jag var 21 år och jobbade på den 5-stjärniga hotellrestaurangen på SAS Royal Viking Hotell, Vasagatan.

Genom kontakter ordnade min vän Marita Hammervold (som idag är framgångsrik PR-kvinna och ägare av byrån Subito) backstage-pass till oss på konserten. Sedan hände den ena magiska saken efter den andra, innebärandes allt från att vi sitter vid deras bord på Café Opera till att vi har flipperturnering i Slash privata svit.

När jag kommer till jobbet tidigt på morgonen är jag av uppenbara skäl exalterad. Vi är ett stort ungt gäng som jobbar på Royal Viking, i lobbyn, receptionen, roomservice osv. och de flesta har varit på Guns´n Roses konserten.

Men inte på det sätt som jag har.

Sprudlande berättar jag om vårt festande med Guns och att jag bara för några timmar sedan stod och bättrade på make-upen i Slash privata badrum. Jag fortsätter med att berätta att Slash hade världens coolaste svit med ett flipperspel installerat och Gilby Clark och Duff Mckagan var jättetrevliga och vi tävlade i flipper trots att en av dem hade gjort illa handen och bar bandage och … jag fortsatte med att rada upp spridda fragment från partyhelgen, som att vi hade skämtat med Slash och imiterat honom då min kompis Marita har ett hår som synnerligen påminde om hans – långt korpsvart med korkskruvar.

Mitt i berättelserna hejdar jag mig och inser att det uppstått en tystnad bland mina jobbarkompisar. De verkar ha svårt att ta in det jag säger. Det är för stort.

För så är det. Människor som inte själva upplever Magi i sina liv har svårt att förstå oss som lever magiskt. Minns inte om jag blev betrodd, men för min del kvittade det nog.

Those who don´t believe in Magic will never find it.

Det här med Gun´s n Roses konserten hände i början av sommaren 1993.
I slutet av den här sommaren omkom min lillebror i en bilolycka. Jag brukar inte ha problem med att prata om det men när jag skulle berätta om det i vår Podcast blev det lite jobbigt, så Vivi kanske har klippt bort det. Jag vet inte, för jag har faktiskt inte hört de nya avsnitten än.

Händelser från det förflutna kommer i MediumPodden liksom nutid. Vi kommer även att interagera med er lyssnare och med andra gästande medium. Det här kommer bli spännande och bra. Vill du att vi tar upp något speciellt så hör av dig.

Carpe Diem – Carpe Noctem,

Camilla

Här hittar du podden som alltså släpps nu på måndag 19 november, 2018 http://mediumpodden.se/